3 månader
Ska försöka att börja jobba i morgon. Hoppas att det blir en distans från "denna vardag" som jag nu befinner mig i. I går beställde jag pizza och åkte till fel pizzeria... hmmm, får se om jag kan jobba? Å andra sidan flög jag 11 gånger med mina radiostyrda helikoptrar i går utan att krascha, så det finns hopp.
Ha inte för bråttomt med något,,,låt allt ta den tid som allt behöver ta. Hjärtat talar sitt tydliga språk, bevara sorgen där och lyssna inåt. Jag tror att det ändå är bra att du provar att börja jobba. Går det inte, så har du ialla fall gjort ett försök. Ta väl hand om dig och varandra. Kram till dig och Gunnel
Det är fortfarande svårt att begripa . Mamma och jag gick till Minneslunden igår och satte en bukett blommor där och tänkte på henne. Vi tände också ett ljus för henne lite senare och vi tänker på henne och er varje dagar. Kramar.
Sorgen och saknaden kommer alltid att finnas med i vardagen. Det är vi som trots detta måste försöka fylla våra dagar med allt fint och roligt vi kan. Vi får tänka på alla fina stunder vi fått ha våra änglabarn hos oss och vem vet.......kanske ses vi igen.........
Kram/Elisabet
Ja, vad gör man med detta otänkbara. Det är frågan. Tid tror jag är en av pusselbitarna. Med tiden tror jag du kan ta farväl.
Kanske kan det vara intressant att läsa en blogg från en annan som råkat ut för en liknande sak. Hans son blev påkörd av ett tåg och dog i januari 2010.
Han skrev mkt om olyckan och sorgen. Bloggen finns på:
http://faschingseskapader.blogspot.com
I arkivet finns alla blogginlägg innan och efter januari 2010. Detta inlägg skrev han ett år efter olyckan:
http://faschingseskapader.blogspot.com/2011/01/om-ett-ar-som-gatt.html
Jag har följt hans blogg ett tag efter att olyckan inträffat. Numera följer ja inte hans blogg regelbundet pga tidsbrist.
