Varit hos kurator
Väntar fortfarande på att det ska komma ett brev från kyrkan om att det är klart.
Kanske därför det känns så konstigt?
Förstår hur svårt det måste kännas. Tänker på er. Kramar.
Ja det är en av de stora frågorna, hur man ska kunna accpetera ngt som är oacceptabelt. Men det är bra att prata med ngn å bearbeta de som hänt.
Det är alltid svårt och ofattbart att behöva ta farväl av en älskad människa. För dig (er) var det ofattbart svårt eftersom, det, för det första var er egen älskad dotter och för det andra, som du också själv säger, så MÅNGA avsked. Jag tror som du Benny, att den dagen som ni får besked om att Rebecca har "jordas" kommer det att kännas som det sista avskedet. Nu är det precis som du själv säger, bara väntan. Önskar er styrka så att ni orkar vänta på detta sista besked och orkar även att gå vidare i er tunga sorgearbete.
Varm kram
Det känns så bra att du går och pratar med en kurator, det är något som verkligen behövs i sådana här situationer. Man kan bli tokig annars medan man vrider och vänder ut och in på sej själv med alla tankar. Kram min lillebror!
Jag kan inte mer än att verkligen beklaga sorgen. Läst hennes blogg och hon verkar vara en riktigt fin människa!.
Jag själv har ewing sarkom och försöker förstå andras resor igenom den.
Ha det så bra du kan!.
Ja, det kan vara så. Sorgen har sina steg... och ett avslut läggs hela tiden till det förra. Allt som ska gås igenom "första året" när någon man älskar inte längre är där rent fysiskt. Allt som ska ske första gången och alla minnen av hur det var för ett år sedan.
Och som du beskriver... avskedet i London... avskedet i Kba... begravningen och nu väntan på brevet. Vet inte hur fort brevet kommer ut då det är sommar och jag antar att alla inte är på plats. Om du har orken att själv ringa och fråga om de har "satt" Becca så gör det.
Tänker på er massor.
KRAM!
/Ellinor
