Jag fattar inte

Det är svårt att förstå att Rebecca inte finns mer. Vardagen rullar på. Jag går upp och äter frukost, duschar och borstar tänderna. Åker till jobbet och försöker göra så gott jag kan. Åker hem och äter lite lätt och väntar en liten stund innan jag tar mig en löparrunda. Sedan är det duschning och tvätt av löparkläderna. Dags att lägga sig.

Där emellan försöker jag distrahera mig med helikopterflygning. Men jag vet inte om det är en flykt eller ett verktyg för att kunna fortsätta veva.

Det kom smygande som en andra våg. Jag tar nu en extra lång helg för att bara vara…. Är ledig på måndag och tisdag och ska då göra ingenting.

Bara vara


Kommentarer
Postat av: Sofia

Becca finns i mina tankar varje dag och jag saknar henne oerhört mycket, men det är nog svårt att ana hur det är för er. Tänker på er. Kramar.

2012-02-19 @ 11:59:40
Postat av: Björn

Sitter och läser din och Rebeccas blogg. Jag förlorade min dotter den 1 oktober förra året till osteosarkom. Kan inte heller förstå... Våra döttrars resa genom sjukdomen är mycket lika även om Pernilla var frisk något år efter primärtumören togs bort i benet. Men mycket annat är lika, smärtproblem mm och viljan att kämpa. Livet har tappat sin glans. Är lite arg på sjukvården, tror inte att Pernilla fick något värdigt slut. Hur är dina kännslor mot vårdaparaten idag?

2012-02-28 @ 15:25:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0