Hjälp

Jag orkar snart inte mer. Jag har Annika och Gunnel som håller mig ovanför vattnnivån, men inte mer.
Jag saknar mina samtal med Rebecca, då vi kunde prata om allt. Så mycket att jag inte tänker berätta allt. Jag har ingen som jag kan prata om mina känslor om hur jag känner. Både Gunnel och Annika lättar på sitt hjärta om sina känslor, men är ändå inte i närheten av hur "täta" jag och Rebecca var. Hon var inte bara min dotter, utan även min kompis.

Kommentarer
Postat av: Sofia

Kan inte förstå hur tufft ni måste ha det, även om jag också saknar Becca jättemycket varje dag och tänker på henne. Mina tankar är med henne och er så mycket . Kramar.

2012-03-25 @ 12:22:12
Postat av: maer

Rebecca hade velat att du gick vidare. Att du finner glädje och lycka i annat. Man har en skyldighet att finna glädje i det liv man fått,hur tufft det än är. Man måste leva för de levande! Styrkekramat till dig.....

2012-03-25 @ 19:11:59
Postat av: Stefan L

Det låter inte bra. Jag önskar det fanns ngt jag kunde göra.



Gå vidare är svaret, problemet är hur.

2012-03-25 @ 20:28:01
Postat av: Elisabet Roslund

JA, all denna saknad är så fruktansvärd. Tankarna på att inte kunna få tillbaks våra älskade barn gör mig så "tom".

Vi kan inte på något sätt förändra det, hur gärna vi än vill.

Vi måste tänka på att vår tid är här och nu, vi måste gå vidare och ta vara på våra liv.

Är det så som Rebecca och Mattias sa, ja, "då ses vi igen"..............Härliga tanke.

Kram

2012-03-26 @ 09:53:51
Postat av: Gunnel L

Saknad gör ont. Minnen gör ont. Sår finns i hjärtat. Sår som aldrig går att läka, men som man måste lära sig att leva med. Du är fortfarande i ditt sorgearbete kära Benny, och det MÅSTE få ta sin tid. Man kan inte skynda på det.Det är bara man själv som vet hur länge sorgen sitter som djupast. Sörj din kära dotter, sörj så länge du behöver det. Det är det enda sättet att gå vidare.

Varm kram till dig, kära fina Benny !

2012-04-02 @ 13:02:49
Postat av: Gunnel L

Sorg smärtar och gör ont. Och man måste få sörja. Du är fortfarande mitt uppe i ditt sorgearbete, kära Benny. Låt allt ta den tid den måste ta. Man får sår i hjärtat som aldrig läker men till slut lär man sig att på något sätt leva med det. Men saknaden kommer alltid att finnas där. Jag har förstått att du och Becca stod varandra nära....och jag förstår hur mycket du saknar henne och era samtal. Tänker mycket på er, tänker mycket på Becca,,,ser ju fotot på henne varenda gång jag går in i arbetsrummet. Brukar smeka hennes kind på fotot och säga med viskande röst hej Rebecca jag måste klappa din kind lite...känns som om hon känner det.

Skickar en varm kram till dig, du fine Benny...

2012-04-02 @ 19:25:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0