Jobbigt TV-program
Nu har jag tittat på programmet från Drottnings Silvias barnsjukhus. Det var jobbigt och tårarna rann ner för kinden. Vi satt och snyftade både jag och frugan. Detta har spelats in under tiden som Rebecca har haft behandling. Jag kommer ihåg när Rebecca och Victoria möttes i korridoren fram och tillbaka från röntgen. Victoria hade ännu mer vätska i lungorna visade det sig. Rebeccas hade då cancern mellan lunga och hjärtat, men den var delvis i lungan. Rebecca klarade denna rond två, men det gjorde inte Victoria som då hade cancern i lungan. Ni kan läsa Victorias blogg här:
http://victoriabergman.blogg.se/
Victorias begravning påminde mycket om Rebeccas begravning.
Föräldrarna till pojken med hjärntumören har jag pratat mycket med. Dom bodde ju nästan där ett tag. Jag vet inte hur det har gått för honom.
Det var många tankar som kom på en gång under programmet. Jag hade tänkt att försöka hoppa över sömntabletten i kväll, men det är nog ingen idé att försöka. Måste försöka jobba i morgon igen.
Jag förstår att det måste varit jobbigt för er att se detta program.Jag och Sofia ska titta på detta ikväll och känner jag mig själv rätt så kommer jag säkert att släppa en tår eller två.Kramar till er båda.
Jag vet inte hur man ska göra i såna här frågor, men jag tror de e bra att dom här tankarna kommer. De får ju inte bli för mkt heller förstås. Men jag tror det var bra för er att se programmet, såg själv bara lite i slutet. ska se om ja kan fånga ngn repris.
Det vanliga livet kommer inte tillbaka, man måste bara lära sig å leva det nya livet. Hur lätt gjort det nu är återstår att se.
Ja ska kolla in den bloggen.
Ha de bra!
Jag förstår hur det måste ha känts att se det programmet och jag kommer säkert fälla många tårar. Tänker på er. Kramar.
Vi såg programmet detta program och vi grät tillsammans, Sune och jag. Tankarna var hos Rebecca hela tiden programmet pågick. Det finns nog ingen sjukdom som är så grym som denna.
Varm kram till dig och Gunnel.
Jag och mamma tittade oxå, var ett väldigt bra program och vi grät båda två. Pojken med hjärntumören var så himla charmig, även de andra verkade vara underbara människor. Känns fint och veta att ni haft ett sådant bra sjukhus men snälla och jordnära människor.
