heliflyg

Vi fick fel nummer från begravningsbyrån i annonsen.
Barncancerfonden har nummer 020-90 20 90 och inget annat.

Jag kontrollerade allt i annonsen utan telefonnummren, för det visste ju begravningsbyrån.... Suck

Rebecca ville att jag skulle springa i år och inte avbryta för hennes skull. Då gjorde jag det. Jag sprang i rosa tröja för hennes skull.
Det var inte helt självklart eftersom jag både var otränad för att springa hela rundan och att det är jobbigt hela tiden psykiskt. Jag tog mig runt varvet utan att bryta och är glad för det. Jag lovade min syster att ta det lugnt, eftersom hon var orolig om jag inte skulle känna skillnaden på fysisk och psykisk smärta, så jag gick när jag kände att det gick tungt. Det var extra jobbigt ett tag när första killen i publiken skrek "heja pappa" (till en annan förstås). En annan i publiken var en läkare från Östra sjukhus och jag vinkade på honom och han gjorde tummen upp och det stärkte mig. Jag sprang hela backen i säldammen.
Det var mitt 10:e Gbg-varv i rad. Tiden var blygsam på 2 timmar och 27 minuter eller något liknande, men det var absolut inte därför jag sprang. Har inte kollat exakt tid ännu.


Två veckor har nu gått och det känns konstigt. Vi kommer att ta farväl av Rebecca i nästa vecka. Vi kommer att se henne en sista gång. Nu har jag ju tränat fysiskt, så jag ska nog inte kollapsa denna dag. Att Rebecca nu är i Kungsbacka känns tryggare än när hon var i London.

Nu har vi äntligen fått se Rebecca. Det var mycket jobbigt. Det var Benny, Gunnel och Annika som åkte ner.

Onsdagen i London
1. Vi var först och registrerade hennes död. Det var en överraskning som vi inte var beredda på.

2. Sedan var vi och hämtade ut hennes saker och det var jobbigt.

3. Sedan åkte vi taxi till sjukhuset och fick se Rebecca och då brast det verkligen i tårar. Jag smekte försiktigt på hennes kind, men den var iskall eftersom kroppen var nerkyld. Frugan kom på att det gick att klappa hennes hår som hon äntligen hade fått tillbaka efter dom sista cellgifterna. Där lämnade vi kläder som vi hade med oss för Rebecca och hennes pass som vi hade hämtat ut bland hennes saker samt Kopior på dödsregistreringen.

Vi låg på samma hotell som Rebecca och Jennie. Vi fick bo gratis på hotellet och tackar så mycket för det. Vi skrev tackbrev till hotellet och ett tackbrev till Creg som hjälpte Jennie efter den tragiska händelsen.

Vi har planerat att ha en öppen begravning i Tölö kyrka. Den är stor och rymmer 400 personer. Mer detaljer kommer när vi har bestämt hur. Rebeccas kropp har inte kommit hem ännu, men hon kommer hem i en kista.

Nu ska vi titta på "Så ska det låta" och tända ett ljus för att Rebecca ska kunna vara med. Hon tyckte så mycket om det programmet.

I dag har Rebecca och Jennie varit på Madame Tussauds och Sherlock Holmes museum. Dom tänkte åka till London Eye också, men det gick förbi en grupp muslimska demonstranter, så dom åkte till hotellet och vilade upp sig i stället. Efter vilan blir det förmodligen en middag någonstans.